Lodie

Rhythm Ace/Border

Jag blir arg. Mest på mig själv. Återigen sitter man där som en fåne, paralyserad av samma skeva, sönderfallande Velvet Underground-ljud igen. Det borde inte längre gå, år 2004, att så här enkelt, så här på slackervis slött, ruska liv i det där nötta gamla vraket till New York-degenererad nervrock igen. men det bryr ju sig inte det albumdebuterande stockholmsbandet Korea Campfire (tidigare bara Korea) ett jota om. Och därför lyckas de. För att deras föresatser är så befriande opretentiösa, så ur kurs med vad man idag förväntas göra, så långt ifrån den påklistrat duktiga och falskt vackra sidan av rocken som det bara är möjligt. "Lodie", ett vanskapt monster till platta, är full av trasigt punkestetiska, kärleksfullt underinspelade poplåtar ("Punk of the Year", Lou Reed Says") med ett primitivt driv och ryckiga rytmer som går helt i linje med gruppens cover på Gun Clubs livsfarliga "Sex Beat". Allt har gjorts många gånger förut men sällan lika fult på ett så snyggt sätt som i Korea Campfires loja händer.

PIERRE HELLQVIST